Familjen Farshin goes schlagerkväll

Integreringsprojektet är i full fart hos min speciella (med betoning på speciella) familj. Ikväll satt vi samlade på de homosexuellas julafton för att se Melodifestivalen. Jag må då säga att det är påfrestande för psyket att spendera två timmar tillsammans med en mor som vill sjunga en opera version av alla bidrag samtidigt och en far som håller hårt i hemtelefonen så ingen ska få för sig att rösta och belasta telefonräkningen med hela 3,90 kronor.

Trots omständigheter,  Salem Al-Fakirs fantastiska uppträdande och Björns comeback var mina tankar riktade åt andra håll. Jag tror nämligen att en utav deltagarna sökt till Melodifestivalen av andra skäl än att få sin låt spelad på båten Patricia.

I mina ögon tycks nämligen Ola Svensson och Dolph Lundgren dela en och annan gen. Jag tror att även Ola upptäckt detta och därför sökte in för att komma sin far nära. Det var nästan så jag fällde en tår för försoningen var så gullig och puttenuttig. Jag såg Olas ögon hungra efter pappas bekräftelse som tyvärr var upptagen med att få den amerikanska dialekten att låta naturlig.

Dolph?

Ola?

Från funna föräldrar till något helt annat. Denna unge herr Devin har varit gullig och länkat mig som veckans bloggare. Väldigt snällt! Fastän det var ren välgörenhet känner jag att jag vill länka tillbaks till hans blogg och bidra med en höjning på hela 0,000032% i hans läsarstatistik.

Här är han utklädd till den persiska versionen av Ola. Det borde kunna fixa in honom på efterfesten, eller vad säger ni?

Bloggfrukost

Jag var på Lindas bloggfrukost på Yogayama. Konceptet var i princip som det låter, en massa bloggare som samlades för att äta frukost. Jag inväntar ivrigt nästa koncept som måste vara en twitterlunch.

Frukosten var något av det nyttigaste på denna jord. Jag som trodde jag har en relativt nyttig kost annars insåg att så var icke fallet och att jag är en gris i allra högsta grad. Att äta alger var också en stor nyhet för mig, och jag som trodde iranierna var konstiga som käkar fårhuvuden.

När jag var där på plats tog jag mig tillfället i akt att granska gästerna. Flertalet olika typiska stereotyper var på plats och alla hade något sätt att sticka ut på. Optimistiskt lättklädda, tillgjorda skratt för att det är så man låter om man är någon, enorma urringningar, udda hårfärger, allmänt bloggare, flaxande händer osv.

Sen kom jag på mig själv som förmodligen var den största stereotypen där. Det var något som fick mig att inte smälta in, kanske var det att jag såg ut som en CanCan-brud från Mexico. Eller så var det kanske att mina kunskaper från Husby inte räckte till för att förstå att man inte ska äta samtidigt som någon håller tal. Därav min skeds höga smattrande mot tallriken.

Jag har aldrig förstått mig på konceptet ”mingel” och tror det kan bero på att jag inte ser ut som den typiska minglaren som dyker upp på alla events.  Om vi däremot byter ut mingel mot synonymen ”hänga”, så vet jag precis vad vi snackar om.

Frukosten var väldigt trevlig och jag fick möta på många välbekanta ansikten från förra årets omgång av stereotyper.

Fina Linda som bär upp sitt röda hår tusen gånger bättre än Pippi!

EvaEmma Andersson! Kvinnan som överlever vintern i Sälen.

Och här har vi Inti som smygfotade mig och därför fotade jag hans nacke för att hämnas.

Miniatyr

Idag var jag tillsammans med Sepideh och Eddie från idol och spelade in för programmet Miniatyr som går på Canal 7. Programmet kommer sändas nu på måndag.

Jag kände en press på mig att skrika och svimma inför dessa idol-deltagare, men lyckades lugna ner fjortisen inom mig. Hoppas de inte blev besvikna.

Som ni ser är dem som lyckats i livet de enda som ler med tänderna.

Ett litet hopp för passfotot!

Jag förnyade nyligen mitt pass. Detta var en lycklig stund för mig då jag gått runt med en antik bild i mitt pass i evigheter. Bilden, som togs när jag var ca 12 år gammal, är bortom det verkliga. I den åldern hade modern min och hennes osmakliga sinne fortfarande makt över mig och min frisyr. Därmed valde hon att pryda sin pubertetsdotter med varulvsögonbryn och snea tänder genom att tillsätta växthuseffekten i form av en gigantisk blomma i mitt redan gigantiska hår.

På den tiden ansågs man inte heller vara en terrorist för att man log på sitt passfoto, därför tvingade min moder mig att le äckligt stort så varenda tand inklusive visdomständernas dåvarande tomma plats skulle synas.

Jag kände mig ruskigt snygg och nöjd på det fotot när jag såg det då. Med min neongröna tröja och mitt stora afrokrull. Min mor överöste mig med komplimanger och min far hakade på lögnen. Idag försöker jag finna en detalj på detta foto som inte ger mig kväljningar. Och jag har nu funnit en detalj som faktiskt är helt okej, nämligen den vita bakgrunden.

När jag nu gick till polisen för att pimpa till mitt pass gick jag med världens förhoppningar. Inga neongröna kläder, 1,5 års tandreglering, fönat hår utan att ha behövt besöka en florist innan och framförallt ingen mor/nazist som tvingar mig göra fula miner. Jag vet inte hur jag ska få ner i ord hur mycket hopp jag hade om detta men jag tror det går att jämföras ungefär med hur Obama kände sig strax innan han fick veta valresultatet.

Men allt var förgäves. På plats fanns nämligen en ny nazist som skulle styra och ställa. En polisman som sa åt mig att jag inte fick le och hellre skulle se bekymrad ut än glad. Samtidigt som jag gör denna snyft-min med en tiggares ögon fick jag även se ner i kameran då bilden tydligen skulle tas underifrån(?!).

Nu en vecka senare med facit i hand önskar jag att jag hade kunnat välja flowerpower-bilden istället..

Bara för att jävlas med erat blodsocker..

Nu ca 15 dagar efter fettisdagen tänkte jag visa er mina specialgjorda semlecupcakes!

Här är några andra cupcakes jag gjort. Med choklad, cream cheese och vitchoklad-frosting!

Varför gör jag såhär mot mig själv. Det är snart midnatt och min mage skriker nu efter socker.

Tidig pubertet

Jag har nyligen upptäckt att jag började odla bröst redan som 1-åring.

Inte undra på att far min är gråhårig.

Integreringsprojekt

I Iran brukar dem kalla Cola, Fanta och Sprite för svart, gult eller vitt.

I persiska restauranger i Stockholm är det iaf gulligt att dem försöker anpassa sig.

Den rödhårige Jesus

Minns ni Daniel Lindström? Idolvinnaren år 2004? Eller kanske hörde ni inte när det ropades ut då 99% av publiken skrek DARIN flåsandes i toner som inte är skonsamma för örat.

Jag uppträder iaf med Daniel ikväll på porslinsfabriken. Kul att en idolvinnare jobbat upp sig så pass att han får dela scen med en fullt okänd komiker!

Ps. Darin är med i Melodifestivalen på lördag. .

Snabbt handlande

Jag fann precis detta häfte från  Jehovas vittnen i vardagsrummet hemma. Fort! Bli av med den innan någon förlorad själ i familjen söker sitt rätta jag bland de dörrknackande påskkärringarna.

Samhällsproblem

Jag fann denna gula disktrasa på ÖoB, det är där alla stora bloggare handlar sörru.  Nu inväntar jag in någon arg feministextremist flåsa fram varför det är en kvinnlig hand på bilden.

Själv står jag definitivt för jämställdhet, dock inte såpass att en tecknad hand på en disktrasa krossar mitt hjärta. För att uppnå optimala jämställda resultat enligt min mening känns det onödigt att trycka upp jämnt antal ”manliga” och ”kvinnliga” trasor. Istället kan man blanda de bägge världarna låta en shemale stå modell, vad sägs om Charlotte Perrelli?