Hur gärna jag än vill tro på det och hur gulligt det än låter med Barack Obamas fredssamtal som beräknas upphäva konflikterna mellan Israel och Palestina inom loppet av ett år så kan jag inte låta bli att dra jämförelsen med ett dagisbråk. Jag ser framför mig hur Obama är den pedagogiska läraren som står mellan två buspojkar och tvingar dem att säga förlåt till varandra.
Visst är det bra att initiativet tas, och jag hoppas verkligen det leder någon vart. Men realisten inom mig undrar varför det i så fall inte kan snabbas upp lite och tas till en modernare nivå då de tre parterna kan bjudas in på en gemensam msnkonversation och bli kompisar igen.
Man får iaf hoppas!
